Landstinget (Danmark)

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Landstinget var den danska riksdagens överhus mellan 1849 och 1953.

Landstinget skapades i och med 1849 års grundlag. Antalet ledamöter var 51 och utsågs indirekt genom elektorsval. Valbara som ledamöter var män 40 år fyllda med förmögenhet om 1200 riksdaler eller 200 riksdaler inbetalt årlig skatt (cirka 4% av de röstberättigade till Folketinget). Rösträtt innehades av män fyllda 30, oavsett skattesats. Ämbetsperioden var åtta år och hälften av platserna valdes vart fjärde år.

1866 års grundlag utökade antalet ledamöter till 66 varav 12 utsågs av kungen på livstid (vartefter så blev det de facto regeringen som utsåg dessa), 1 av Färöarnas Lagting och övriga 53 genom indirekta val med preferens för högre taxerade. I vissa fall kom större godsägare att själva vara elektorer. Valbarhetsåldern sänktes till 25 medan rösträttsåldern kvarstod på 30 år.

Landstinget bestod efter 1915 grundlag av 76 ledamöter varav 18 valdes av föregående Landsting, 1 fortsatt av Färöarnas Lagting och övriga 57 via elektorer genom allmän och lika rösträtt. Valbarhets- och rösträttsåldern höjdes till 35 år. Fem kvinnliga ledamöter kom att väljas in vid efterföljande val år 1918.

Förslag väcktes om att avskaffa Landstinget 1939 men fick nej i folkomröstning.

Landstinget avskaffades slutligen genom grundlagsändringen 1953.